Ja, hur hamnade jag här? Jag var fram till 20-års åldern väldigt smal. Vägde max 63 kg till min längd 169 cm. Jag hade inga kurvor, ingen byst men var smal och slank. Kläder var aldrig något problem och jag var mycket nöjd med mitt utseende. 

 

Det gick sakta men säkert men vid 25 år vägde jag helt plötsligt 70 kg istället. Fortfarande okej och jag tänkte att det bara var provisoriskt - denna lilla övervikt går jag snabbt ner igen!

 

Sedan låg jag kring den vikten i ganska många år innan jag plötsligt (det kändes så) vägde närmare 85 kg. Idag väger jag 83 kg. Det är alltså 20 kg mer än vad min ursprungliga vikt var. Känslan av att väga typ 75 kg lever kvar och jag identifierar mig inte som överviktig. Vem är det som väger 83??? Inte jag. 

 

Storlekarna i kläder talar sitt tydliga språk. Från att ha haft 36-38 för 10 år sedan till att idag välja 44 för att slippa bli besviken när 42 inte passar eller sitter obekvämt tajt. Att vara överviktig är framför allt obekvämt. Byxor sitter tajt, kavajer spänner över ryggen. Det är inte loose fit och resår jag vill ha! 

 

Nu måste jag göra någonting innan det går för långt. Vilket det redan har gjort. Min livsstil måste förändras. Jag vill inte längre skämmas inför mötet med folk jag inte träffat på länge. Jag vill att andra ska se det jag egentligen är - det vill säga - inte överviktig.